Sedan katekesundervisningen togs bort ur svenska skolor 1919 och kristendomsundervisningen försvann 1969 accelererades det svenska samhällets kulturella och sociala förfall. Från 1968 till 1990 halverades den andel svenskar som trodde på Gud. De svenska storstäderna var då lika avkristnade som storstäderna i dåvarande Sovjetunionen. Från 1990 har siffrorna återhämtat sig något litet.
Avkristningen har betytt att samhällsmedborgarna i motsvarande grad blivit vad man i USA kallar "bible dumb", d.v.s. okunskap om vad Bibeln är och vad den innehåller, och oförmåga att läsa en bibeltext och förstå vad den betyder. Läget är dock fortfarande mycket allvarligt, och idag är inte ens ärkebiskopen i Svenska kyrkan kristen.
Då och då upptäcks lutherska motståndsfickor, senast i form av det s.k. prästupproret lett av komminister Yngve Kalin, vilket får många av landets alla hundhedningar att resa ragg och försöka slänga bibelcitat på de troende. Detta lyckas ju i allmänhet inte, eftersom man är "bible dumb".
Idag såg jag en postning på landskronasossen Tony Johanssons blogg. Han hade hittat en "
fullständigt briljant" insändare, som var ett öppet brev till Yngve Kalin. Det första av de infantila citat insändarskribenten slänger efter Kalin lyder så här: "
Jag tänkte sälja min dotter som slav (2:a Moseboken 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris?" Jag tänker inte pröva läsarens tålamod med de ännu grövre som sedan följde i insändaren.